palmas

När man får barn ändrar man sitt fokus en aning, vilket är fullt förståeligt.
Jag och en kompis har i flera år haft en teaterpakt. Den går ut på att vi ska gå och se en ny pjäs en gång i månaden. Det har inte alltid blivit så ofta men inte långt ifrån. Så fick jag världens bästa barn och teaterbesöken gjorde en paus på nästan ett år. Sen så fick kompisen en liten knodd och åter igen var det torka på teaterfronten.
Nu äntligen har vi börjat ta igen vanan och vi började det hela med ett besök på Vasan (inga slå dörrar-farser trots Vasan). Vi såg Cecilia Frodes nya pjäs "En stjärt på himlen" . Den var ok, kanske var mina förväntningar för höga efter att ha sett "Ängelen" på tv men jag tycker inte att den här var lika bra. Det är svårt att upprepa en succé antar jag.